När verkligheten tränger sig på
Det här är ingen djup blogg, jag vet det. Den är ytlig med en massa rosafluff, och det är så jag vill ha det.
Men ibland gör sig verligheten påmind på de allra mest fruktansvärda sätt. Jag kommer aldrig någonsin att förstå hur en människa kan anse att den har rätten att ta en annan männsikas liv. Mitt hjärta brister av att bara tänka på hur många ensamma barn det finns i världen. Hur många mödrar och fadrar som blir av med sina barn. Hur många som förlorar en bästa vän. Hur mångas liv som aldrig kommer bli detsamma igen.
Så idag går mina tankar till Boston, men också till alla andra som har förlorat någon.
Snälla, ta hand om varandra ♥